Idag gick jag upp som vanligt kl. 06:30 bara för att komma på att vi börjar en halvtimme senare idag, eftersom Claes har ett möte fram tills halv nio. Så jag ställer om klockan till sju och somnar om.

När jag vaknar så sätter jag på mig kläder och går ner för att käka frukost. Jag har jätteont i magen men tror att det bara e mensvärk, så jag fortsätter att äta. Niklas och Daniel sitter redan vid frukosten men äter ingenting. Mamma kommer upp och tittar in i köket och undrar varför dom inte käkar. Niklas börjar gråta och säger att det inte går att äta och Daniel säger samma sak efter två sekunder och mamma blir as-irriterad för att Daniel ska härma Niklas. Men tillslut så skickar mamma dem till sina rum för att sova och jag fortsätter att äta, fast det gör ont som fan i magen.
 Jag gör mig redo samtidigt som jag hela tiden intalar mig "du är inte sjuk, du är inte sjuk, jag tänker inte vara sjuk."
När jag skulle gå till bussen så sitter mamma i vardagsrummet och frågar hur jag mår. Jag säger som det är, jag har grymt ont i magen. Hon säger bara - stanna hemma.

Jag är faktiskt ganska glad att hon övertalade mig. Jag har haft diarré hela dagen, spytt som en gris vid ett tillfälle och sovit bort halva dagen - har dessutom fortfarande ont som fan i magen... :/
Superkul.
:*